På ytan är Bunny And The Bull en skitkonstig film. Huvudkaraktärerna rör sig i en värld helt uppbyggd av kulisser, blue-screen-skärmar och stop-motion-effekter. Ett tivoli ser ut som ett urverk och en tågvagn som en jättetoalett med där spakarna att spola med är nödstopp. Klyschan om att det bara är fantasin som sätter gränser ligger nära till hands.
Men man behöver inte skrapa så mycket på ytan för att hitta en ganska simpel film där under. Excentrikern Stephen försöker komma över en tjej genom att dra ut på tågluff med bästa/enda/sämsta vännenr Bunny. På resan träffar de en spanjorska som Stephen bli kär i medan Bunny bara vill ligga med henne. Bunny drar förstås längsta strået. Enkelt och ofta engagerande. Vänskap som kommer i vägen för kärleken måste vara en av mänsklighetens mest fundamentala konflikter.
Det här är Paul Kings långfilmdebut. King ligger tidigare bakom surrealistiska fantasy-musikal-sit-comen The Mighty Boosh. Och det är väl också den som ligger närmast till hands för att beskriva Bunny And The Bull, även om sistnämnda förlitar sig mer på de stora känslorna; på gott men också på ont. Ibland är det långt mellan skratten (den marknadsförs ju ändå som komedi) men man bryr sig tillräckligt mycket om karaktärerna, trots att flera av dem nästan är omöjliga att relatera till, för att bry sig hela vägen.
Om du slänger öga på trailern kommer du dock förstå att det främst är produktionsdesignern som är värd den allra goaste kramen.
Stockholm filmfestival hade den goda smaken att visa filmen i höstas, men det verkar vara sista gången på en bra tag den visas på stor duk i det här landet. Istället kan man ju se Änglagård 3 på varenda biograf senare år. Länge leve valfriheten...
LIVSGLÄDJE-BAROMETERN: 75%
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar