Om man måste välja sin favorit av bröderna Herrey, och det måste man, faller det för min egen del valet självklart på Per Herrey. Per var alltid den udda fågeln i Herreys. Även om bandet målades upp som flickfavoriter i pressen, var det utan tvekan bara mellan hunken Richard och svärmorsdrömmer Louis tjejerna valde. Per var alltid bara den där gamle (man skulle aldrig kunna gissa att han bara är 26 på bilden) som sjöng sämst (det är helt oförståeligt att han fick sjunga lead på Diggi-Loo Diggi-Ley) och fick stå ut med att ha den inte så macho röda skjortan i melodifestivalen.
Faktum är att i numret av Okej där idolbilden kommer från var de bägge andra bröderna urklippta och av allt att döma uppsatta på en trånande flickas/pojkes/ironikers tonårsrum. Per satt ensam kvar och log det där karaktäristiskt sneda leendet och stirrade tomt på mig från sidan 12. Faderskänslorna inom mig kunde inte motstå Per och nu sitter han alltså uppe i min populärskultursbunker och hedras som den hjälte han är. För Per var även den enklaste och mest sympatiske av dem tre. På frågan om vad han älskar mest i världen svarar han "allt som är gott och roligt" till skillnad från Richards mer beräknande "djur och barn". Per Herrey berättar vidare att han kan börja gråta för "ingenting" och att favoriträtten är spaghetti med köttfärssås.
Numer jobbar Per som förbundsjurist på Svenska musikerförbundet vad det nu kan tänkas innebära.
Pers familj. Lånad från brodern Louis informativa blogg: http://herrey.wordpress.com/
LIVSGLÄDJE-BAROMETERN: 72%
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar