Film-recension: Ghost Writer (2010)

Roman Polanski (han som inte haft det så lätt alltid) har regisserat en ny film. En thriller. Den heter Ghost Writer. Den handlar om Ewan McGregor (han med den fåniga flätan i den sämre Star Wars-trilogin) som ska ta över som spökskrivare till Pierce Brosnans (han som var den bäste James Bond) självbiografi. Pierce spelar en gammal engelsk premiärminister som nu anklagas för att vara krigsförbrytare. Den tidigare spökskrivaren har tagit livet av sig men vi som i alla fall har sett en thriller innan vet att när någon påstås ha tagit självmord kommer det så småningom avslöjas att det egentligen var ett riktigt mord. Och har man sett två thrillers innan kan man snart lista ut att anklagelserna kring Pierce och spökskrivarens död dessutom hänger ihop.


Ewan inser efter fem minuter att han som ny spökskrivare också ligger risigt till och börjar försöka luska i mysteriet, som den privatdeckare han inte är. Och nu blir det som sig bör jäkligt spännande, men lugn och sansad spänning i lite klassisk engelsk pusseldeckar-anda. Och även om det är slumpen som hjälper Ewan med de flesta (eller i stort sett alla) ledtrådarna länkas det snyggt och tajt ihop. Flera spänningsscener, som när Ewan flyr i sista sekunden från en färja som lämnar kajen, är makalöst nervkittlande (vilket väl måste vara Polanskis kännetecken). Men lika jäkla spännande som det är att följa Ewan i jakten efter sanningen, lika besviken blir man ju förstås på upplösningen. För har man sett tre thrillers tidigare vet man att man (nästan) aldrig lyckas knyta ihop säcken (förrutom då i holländska nagelbitaren Spoorloos. (Och med det är jag fullt medveten om att säkert någon tycker att jag är skitnödig som hyllar en europeisk art-house-rulle och tänker även hylla Memento och Prestige som två kanon-thrillers som får ihop slutet.)) Antiklimax beskriver väl bäst känslan efteråt.

En annan stor brist är att filmen inte har någon egen unik profil vilket genomsyras hela vägen till filmaffischen, som inte precis kommer locka spontanbesökaren (om man inte råkar vara väldigt sugen på att se en film där Ewan McGregor springer runt på stan i midnattstimmen med en hög papper.) Filmen är såpass profillös att jag lätt skulle kunna förväxla den med....med... nån annan thriller om den gick på teve.


Ghost Writer bjuder också på filmhistoriens mest omotiverade sexscen vilket i sig är en bedrift. Och även Kim Cattrall har en stor roll och frågan alla ställer sig är ju om hon lyckas överträffa sin prestation i Big Trouble In Little China. Och svaret är förstås; nej.

Det bör tilläggas att biografen jag såg filmen bjöd på extra rymligt benutrymme och att jag festade på en hel påse Bridge-blandning under visningen vilket definitivt höjde helhetsupplevelsen.

LIVGLÄDJE-BAROMETERN: 65%