Boken är från tiden då stand-up senast var hippt i Sverige och är uppbyggd av rena referat av komikernas (får man anta) bästa rutiner. Och som man kunde befara gör stand-up-comedy i text-form inte någon inblandad rättvisa. De spontana uttrycken, kroppsspråket och publikkontakten som är själva urkraften i stand-up lyser såklart med sin frånvaro så det vore ett hån mot komikerna att tycka till om skämten. Man kan dock konstatera att materialet är rejält daterat och delar av materialet framstår som vitsar och verkar snarare vara hämtat ur "har du hört den förut" än från stand-up-scenen. Vi hittar till och med alla stå-upp-komikers mest desperata ämne, flygplans-mat-skämten här.
Utöver referaten har varje komiker fått svara på en snabbenkät om sig själv av enfaldigaste slag. Frågor av typen favoritdjur, favoritfilm och favorittandkräm har någon uppskattat som relevant fakta. Komikerna har inte ens att bemödat sig med att svara skojigt på frågorna så en avsevärd stor del av boken tas upp av information av typen att Adde Malmberg gillar bananer medan Claes Malmberg allt gillar pasta. När någon faktiskt får ett infall och försöker vara lite kul som när; Thomas Petersson svarar "sexualkunskap..." på frågan om vad som var hans bästa ämne i skolan, tangerar boken en humorns all time low.
Något som slår mig när jag bläddrar genom boken är också att nästan alla komiker som medverkar i boken fortfarande betraktas som stjärnor i branschen. Babben hyllades för bara en vecka sen för sin medverkan i Parlamentet och Peter Wahlbeck utsågs till årets komiker på stand-up-galan för bara ett år sedan. Hur många pop-musiker är lika aktuella nu som de var 1992? Stefan Andersson och Svenne Rubins är väl inte riktigt de som skriker högst i nedladdningsdebatten. Helena Bergström håller förvisso fortfarande på att filmar film, men det har banne mig ingen bett henne om.
Fast den av komikerna som kanske sjunger med högst när man spelar "vår bästa tid är nu" på en röjarskiva är väl den som faktiskt slutat skoja. Mysrysarens nya affisch-namn John Ajvide Lindqvist. När de andra komikerna ser ut som väluppfostrade och beskedliga svärmorsdrömmar på de många bilderna (med undantag för Tomas Petersson som gjort sitt bästa för att se ut som en småstadsraggare) så ser Lindqvist ut som nån slags stand-upens Torsten Flinck.
För att vara en bok om humor drar jag på smilbanden alldeles för få gånger och det största intrycket jag bär med mig är den sensationella informationen om att Anna-Lena Brundins sämsta ämne i skolan var geografi.
LIVSGLÄDJE-BAROMTERN: 23%
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar