När jag läste den på många sätt ypperliga ungdomstidningen Kamratposten i början nittiotalet avslutades varje nummer med lite recensioner på nysläppta skivor, filmer och böcker. Recensionerna skrev av självutnämnda experter på ämnet som hade fullt utrymme att påverka de unga läsarnas omdömen. De bjöd på tomma analyser, meningslösa referat och präktiga, vuxna förmaningar. Men vid just film-recensionerna recenserades även filmerna av någon i läsarkretsen. Ett nytt barn fick chansen varje gång, men alltid med en mycket bättre känsla för filmen än den så kallade självutnämnda experten. Nedan följer tre ypperliga exmepel på att kidsen lyckades förmedla en mycket mer givande analys, men på en tredjedel av utrymmet.
LIVSGLÄDJE-BAROMETERN: 54%
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar