Videospel: Bamse (Gameboy, 1993)

Rune Andréasson månade väldigt mycket om varumärket Bamse och var alltid mycket noga med att karaktären bara skulle användas i behjärtansvärda sammanhang. 1993 måste Rune antingen ha ruckat lite på sina principer, varit skitfull eller så blev han blåst av några glada säljare på Nintendo. För Bamses äventyr till Gameboy går inte att försvara överhuvudtaget.


Egentligen var det aldrig Bamses äventyr. Spelet hette från början Baby T-Rex och hade varit en monumental flopp både försäljningsmässigt och spelmässigt. Ett första klassens skitspel. Men någon (som förmodligen uppfattade sig själv som ett geni) kom på idén att bara byta ut den gulliga dinosaurien som stod för huvudrollen i originalet till Bamse och helt plötsligt hade man ett spel som man kunde pracka på intet ont anande småbarnsföräldrar.

Det är inte mycket som stämmer med serie-tidningen Bamse här. Ingenting om man ska var mer exakt. Vargen har rövat bort Skalman till sitt dödsdömda(?) slott som han av någon outgrundlg anledning byggt upp under den tid då dinosauriena befolkade jorden. Vilken baktanke Vargen har med detta tilltag framkommer inte men vi får utgå från att det bara är för att han är så himla ond. Bamse tar i alla fall första bästa tidsmakin och följer efter.


Bamse blir hårt ansatt av urtidsdjuren men som tur är ligger det dunderhonungsburkar och skräpar lite här och var. Men Bamse verkar ha glömt att han blir skitstark när han äter honungen och använder istället burkarna till att hiva i plytet på de anstormande farorna. Utöver detta passar även Bamse på att åka skateboard, bowla och allt annat som vi inte förknippar med världens starkaste björn.


Spelkontrollen är provocerande dålig. Bamse rör sig om det vore såpa på marken och skulle han hamna i en backe kasar han lealöst ner för att plötsligt mötas av en vägg med taggar. Och även om man skulle lyckas få bukt med kontrollen är spelet riktigt jäkla svårt. Med tanke på målgruppen (småungar) kan jag tänka mig att spelet förstörde många julaftnar 1993 när kidsen upptäcker att klappen de önskat sig egentligen är ren sadism. Utöver detta vill jag tillägga att spelet är långtråkigt, upprepade och skitfult. Och ja, jag har pinat mig igenom hela bedrövlsen. För att du ska slippa göra det bifogar jag en bild på slutbossen här nedan.


När du väl räddat Skalman har han ändå sovit sig igenom hela äventyret och har alltså inte ens märkt att han varit bortrövad. Otacksamheten från Skalmans sida kan ha varit det som retade upp mig mest av allt.


Bifogar även en liten recension från dåvarande Nintendo-magasinet. Tidningen gavs ut i samband med Nintendo själva vilket alltid gjorde mig lite misstänksam till hur pass ärliga omdömena var. Bamse kunde dock inte ens de med att hylla, även om jag tycker att de är lite i snällaste laget. Tobias, som ger den genrösa trean i betyg, är Tobias Bjarenby som nu är chefredaktör för utmärkta Level och med andra ord en av Sveriges mest betydelsefulla spelskribenter.


Och här kommer då ett fröjdigt klipp från spelet. Det bör tilläggas att den som spelat verkar ha spelat spelet ganska mycket för så här lätt rör man sig inte i världen som vanlig dödlig.



LIVSGLÄDJE-BAROMETERN: 3%