När jag var i mina sena tonår var jag helt övertygad om att Devo var det perfekta bandet. De var lika mycket art-house-pretantioner som studentikosa tokigheter men alltid lättillgängligt och popigt. De hade alltid en ny märklig outfit för varje platta och gjorde både de roligaste och snyggaste videorna. Jag älskade allt. De har alltid befunnit sig bredvid utanför det som varit hippt och trendigt, men har heller aldrig varit tidlösa. Devo har varit Devo och det har man fått leva med.
En god vän gjorde mig häromdagen medveten om att Devo släppt en ny skiva i onsdags. Den första på tjugo år. Det var verkligen inget jag väntat på och jag kände mig inte heller ett dugg intresserad av att lyssna. Gamla gubbar gör i regel skitkass musik. Men nyfiken lockade ändå in mig på Devos youtube-kanal och där gick förstås att avnjuta en massa flum-knasigt rörligt material i samma anda som det man filmade i mitten av sjuttiotalet när bandet snarare var ett konstskoleprojekt. Jag blev nostalgisk, men framför allt supersugen på att köpa skivan. Så jag gjorde det.
Jag njöt mig igenom skivan. Devo har inte förändrats ett dugg; de har bara skaffat nyare och dyrare instrument. Det är allt. Nästan alla låtar är glad upp-tempo, så direkt och lättillgänglig att de snuddar vid det banala. Jag vågar knappt lyssna igenom den igen då jag är rädd att man tröttnar vid andra lyssningen, men jag kan inte motstå den.
Det låter fruktansvärt otidsenligt, men det struntar jag i. Det låter som musiken till program för lite äldre barn, men det struntar jag i. Devo har slutat fungare som motpol till sina samtida kollegor, men det struntar jag i. Jag kommer aldrig skriva ett ont ord om Devo, men det beror inte på att jag har dåligt omdöme utan på grund av att Devo aldrig slutar att vara Devo.
LIVSGLÄDJE-BAROMETERN: 75%
EDIT: Nu har jag lyssnat igenom Devos nya fyra gånger. Och hur mycket jag än vill tycka om den börjar den te sig helt olidlig. Flåshurtig, ofräsch och gapig. Allt det som jag tvingade mig själv att tycka om vid de första lyssningarna har nu totalt avväpnat mig för att aggressivt sparka mig i huvudet. Den här skivan är inte kul längre. Bara jobbig. Nu låtsas jag som skivan inte finns. Visst har Devo inte släppt nåt nytt på tjugo år? Nä, tänkte väl det.
LIVSGLÄDJE-BAROMETERN: 19%
Håller helt klart med dig!
SvaraRadera